Ursprungsland/hemland:
Kanada
Användningsområde:
Apporterande fågelhund
Bakgrund/ändamål:
Nova Scotia Duck Tolling Retriever (Tollare) utvecklades på
Nova Scotia-halvön i början på 1800-talet för att "tolla"
(eller locka) och apportera sjöfågel. Den "tollande" hunden
springer, hoppar och leker längs stranden fullt synlig för
andflocken. Ibland försvinner hunden utom synhåll för att,
med hjälp av den gömda jägaren som kastar små pinnar eller
bollar till hunden, snabbt dyka upp igen. Hundens lekfulla
beteende väcker ändernas nyfikenhet och de luras att komma
inom skotthåll. Tollaren sänds därefter ut för att apportera
de skjutna fåglarna.
Helhetsintryck:
Tollaren skall vara en medelstor, kraftfull, muskulös,
kompakt och välbalanserad hund med medelkraftig till kraftig
benstomme. Den skall vara en i hög grad vig, rörlig, alert
och beslutsam hund. Många tollare har ett något sorgset
uttryck som dock ändras till intensiv koncentration och
upphetsning så fort hunden börjar arbeta.
Uppförande/karaktär:
Tollaren skall vara intelligent, lättdresserad och ha stor
uthållighet. Den skall vara en stark och skicklig simmare,
en naturlig och säker apportör såväl på land som i vatten,
redo för arbete i samma ögonblick en uppmaning till
apportering ges. Under arbete har tollaren ett snabbt,
framrusande sätt med huvudet nästan i linje med ryggen och
svansen med sitt mycket rikliga behäng i ständig rörelse.
Den starka apporteringslusten och lekfullheten är nödvändiga
egenskaper för rasens specifika arbetssätt.
Huvud:
Huvudet skall vara skarpskuret och lätt kilformat. Hos en
hanhund av medelstorlek skall längden på huvudet, från
nosspets till nackknöl vara ca 23 cm. Huvudets storlek skall
dock stå i proportion till kroppen. Skallparti: Den
breda skallen skall endast vara lätt rundad och utan
framträdande nackknöl. Ett bra mått för en medelstor hanhund
är ca 14 cm mellan öronen, avsmalnande till ca 4 cm vid
nosryggen. Stop: Stopet skall vara måttligt markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall avsmalna mot spetsen.
Näsborrarna skall vara väl öppna. Pigmentet skall vara
köttfärgat och harmoniera med pälsfärgen eller vara svart.
Nosparti: Nospartiet skall avsmalna i en skarp linje
från stop till nosspets. Underkäken skall vara kraftig men
inte framträdande. Den skall bilda en nästan rät linje från
mungipa till käkbenets hörn med större djup vid stopet än
vid nostryffeln. Pälsen på nospartiet skall vara kort och
fin. Läppar: Läpparna skall vara tämligen åtsmitande
och i profil forma en mjuk kurva utan hängande mungipor.
Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera med
pälsfärgen eller vara svart. Käkar/tänder: Komplett
saxbett. Käkarna skall vara tillräckligt kraftiga för att
kunna bära en stor fågel."Mjuk" mun är väsentligt.
Kinder: Kinderna skall vara flata. Ögon: Ögonen
skall vara mandelformade, medelstora och sitta väl isär. De
skall vara bärnstensfärgade eller bruna. Ögonlocksränderna
skall ha samma färg som läpparna. Öron:
Öronen skall vara trekantiga och medelstora. De skall vara
ansatta högt och långt bak på skallen. Vid basen skall de
vara mycket lätt uppstående. med bra behäng på veckets
baksida. Håret skall vara kort på de rundade öronspetsarna.
Hals:
Halsen skall vara väl ansatt, medellång och mycket muskulös
utan tendens till överflödigt halsskinn.
Kropp:
Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan. Rygg:
Ryggen skall vara kort och plan. Ländparti:
Ländpartiet skall vara kraftigt och muskulöst. Bröstkorg:
Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågarna. Revbenen
skall vara väl välvda, varken tunnformade eller flata.
Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.
Svans: Svansen skall följa på det naturligt mycket lätt
sluttande korset. Den skall vara bred vid ansättningen.
Behänget på svansen skall vara mycket rikligt och yvigt.
Svansen få bäras under rygglinjen utom när hunden är alert,
då den bärs högt över ryggen, dock utan att någonsin vidröra
kroppen.
Framställ:
Skulderblad: Skulderpartiet skall vara muskulöst.
Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda och väl
åtliggande och bilda en bra manke som sluttande övergår i
den korta ryggen. Överarm: Överarmen och skulderblad
skall vara ungefär lika långa. Armbåge: Armbågen
skall ligga tätt an mot kroppen och varken vridas inåt eller
utåt utan arbeta rent och jämnt. Underarm: Frambenen
skall ge intryck av parallella kolonner, raka och med
kraftig benstomme. Mellanhand: Mellanhanden skall
vara stark och lätt vinklad. Tassar: De kraftigt
simhudsförsedda tassarna skall vara medelstora, slutna och
runda med väl välvda tår och tjocka trampdynor. Sporrar på
frambenen får avlägsnas.
Bakställ:
Bakstället skall ge ett muskulöst, brett och stabilt
intryck. Fram och bakbensvinklar skall vara i balans.
Lår: Låren skall vara mycket muskulösa. Lårben och
underben skall vara ungefär lika långa. Knäled:
Knäleden skall vara väl vinklad. Has: Hasen skall
vara lågt ansatt och varken inåt- eller utåtvriden.
Tassar: Sporrar på bakbenen får inte finnas. För övrigt
se framtassar.
Rörelser:
Tollaren förenar ett intryck av kraftfullhet med rörelser
som är spänstiga. lätta och lediga. Frambensrörelserna skall
vara vägvinnande och påskjutet från bakbenen kraftfullt.
Rörelserna skall vara parallella och tassarna skall varken
vrida sig inåt eller utåt. När farten ökar rör sig benen
alltmer in mot kroppens mittlinje och tassarna sätts ner
längs ett enda rakt spår.
Päls:
Pälsstruktur: Tollaren är framavlad för att apportera i
iskalla vatten och måste ha en vattenavvisande dubbelpäls.
Täckhåret skall vara medellångt och mjukt, underullen
mjukare och tät. Pälsen få vara lätt vågig på ryggen, men
skall i övrigt vara rak. En del vinterpälsar kan bilda en
lång, lös lock på strupen. Behänget skall vara mjukt på
strupen, bakom öronen och på lårens baksidor. Frambenen
skall ha måttligt med behäng. Färg: Olika nyanser av
rött eller orange med ljusare färgton på behäng och svansens
undersida. Vanligtvis förekommer vita tecken på minst ett av
följande ställen - svansspets, tassar (inte över
mellanhand/-fot), bröst och bläs. En hund av i övrigt hög
kvalitet skall inte dömas ner för att den saknar vita
tecken.
Storlek:
Mankhöjd:
Idealmankhöjd för hanhund över 18 mån 48-51 cm Idealmankhöjd
för tik över 18 mån 45-48 cm En avvikelse på +/- 3 cm är
tillåten.
Vikt:
Vikten
skall stå i proportion till mankhöjd och benstomme.
Riktlinjer: 20-23 kg för vuxen hanhund och 17-20 kg för
vuxen tik.
Fel:
Varje
avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i
förhållande till graden av avvikelse.
Mer än 3 cm över eller under tillåten mankhöjd.
Överbett.
Alltför kort svans eller svans som vidrör ryggen.
Avsaknad av massa hos vuxen hund.
Konkavt eller konvext nosparti.
Brant stop.
Stora, runda ögon.
Annan färg på nostryffel, ögonlockskanter och ögon än den
som standarden föreskriver.
Ljust köttfärgad nostryffel.
Spretiga tassar, tunna trampdynor eller veka mellanhänder.
Öppen päls.
Karprygg, svankrygg eller slappt ländparti.
Svans buren under rygglinjen när hunden är i rörelse.
Diskvalificerande fel:
Vitt på
skuldror, runt öronen, på ovansidan av halsen, över ryggen
eller flankerna.
Silverfärgad, gråaktig färg eller svarta partier i pälsen.
Avsaknad av simhud mellan tårna.
Underbett eller sned käke.
Hos vuxen hund varje tendens till skygghet.
Flerfärgad nostryffel.
Markerat överbett.
Varje annan färg än nyanser av rött eller orange.
Testiklar:
Hos hanhundar
måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt
belägna i pungen.
|